- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
130

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu står framför Er, icke är samme stackars yngling,
som I dåraden med falska blickar och hyeklade le-
enden, att han icke mera är det barn, som I sågen,
när det tog sina första staplande fjät i en ondskefull
och syndig verld, utan snarare en gubbe, hvilken är
redo att blicka ut öfver ett evigt blifvande...

— Vår Herre skall en gång döma mellan oss, mä-
ster Olaus — sade grefvinnan stolt. — I borden dock
minna på, att jag var ung, då vi sist talades vid,
och att fattig djekne icke bort blieka upp till adlig
jungfru.

— Fattig djekne? — upprepade magister Olaus
och hans röst darrade. — Var det då kan hända ett
orent hjerta, som talade till den högborna jungfrun, el-
ler var det okyskt tal, som fångade henne i förförelsens
garn och kom henne att smyga sig ned ur de mörka,
guldskinnsklädda salarne ut bland grönskande ängar,
bland solsken och fågelsång, eller var det något annat
denne djekne kräfde, än det hon gerna gaf?

— Mäster Olaus!

— Nej, för visso ej, Aurore Dohna. Ransäken
blott Ert hjerta!... Hm! Det var en lugn, fridfull som-
marq väll. Månen stdd full öfver skogen och glänste i
de näckrosfylda dammarne. Under en hög alm lutade
sig tvenne verldenes barn intill hvarandra och smektes
länge i sinlig lusta. Då sade jungfrun: ”Aldrig vill jag
med kärlek i hjertat se på månen mer, om jag sviker
dig, som är min käraste skatt på jorden”. Ja...kan
hända sade hon äfven mer än så. Men då prasslade
det till i buskarne. De båda barnen sprungo förskräckte
upp, likt rådjuren för jägaren. Det var mörka, stränga
anleten, som trädde fram mot dem ur löfverket. Djek-
nen vardt öfvermannad...slagen till marken, ja, pi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free