- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
139

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Inte här!...Parbleu, om här är någon kom-
missorialrätt ...Kan hända jag minnes orätt, kan hända
var det någon annan! För knäfveln om jag lagt alla
dessa historier så noga på sinnet. Om I frågat mig
derom skulle jag för aderton år se’n kunnat säga Er,
att det barn, som I dolden för mig, drunknade samma
qväll, som I bedrogen mig för Sten Bjelke, Er forne äl-
skare.

— Åter...en...lögn!

— Min grefvinna! — Han närmade sig på en arms-
längds afstånd. Hans läppar skälfde af vrede och han
syntes färdig att i nästa ögonblick höja piskan mot
hennes anlete.

— Det var Sten Bjelke som öfvergaf mig, icke
jag honom, — svarade grefvinnan med stadig röst. —
Man sade honom ondt om mig och han trodde det. Ef-
ter mitt giftermål har jag icke sett honom. Men äf-
ven mitt stackars barn försvann. Jag trodde att det
var min far som dolde det, på det att man ej skulle
få kännedom om det förhållande, hvari Bjelke och
jag stått till hvarandra. Men då kom en dag en
ond ande och blåste i min själ, att det var I, som
röfvat bort min skatt, och i många år har jag närt
denne tanke, med allt det hat, mitt hjerta kunnat
föda. Då fick jag i går afton höra, att det jag sörjer
ännu lefver, att du är oskyldig ...och jag kan derför
bedja dig, upptag detta barn i vårt hem!

Medan hon talat, hade grefven gått fram och åter
öfver golfvet, smällande med piskan. När hon slutade,
brast han ut i ett cyniskt gapskratt.

— Sapperment! — skrek han. — Jag skall säga
till åt Bertil, att han ger den lilla kostpengar. Det samma
som skrifvarens Ånna får... för resten mån I kälas med
henne, hur I behagen, det tager jag mig icke vid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free