- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
149

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grefven var, trogen sitt hetsiga lynne, ifrig att
komma sin motståndare in på lifvet. Men denne för-
stod att på utmärkt sätt försvara sig och i hvarje ögon-
blick tycktes han på väg att ränna värjan genom sin
hetsige motståndares underlif.

Men nu hördes plötsligt ljud af taktmessiga steg
nedan för backen. De både stridande sänkte sina vapen.
En patrull så sent och på denna trakt var någonting
högst ovanligt.

Grefven saluterade sin motståndare och ville fort-
sätta sin vandring, då de kringstående plötsligt, som på
ett gifvet tecken, sänkte facklorna mot jorden. Några
ögonblick och det vardt kolmörkt och tyst. —

När patrullen en stund senare framkom, kunde han
af de kringkastade facklorna och den upptrampade vä-
gen se, att en strid nyss förut egt rum. Knektarne
spridde sig derför åt alla håll och började leta utmed
dikeskanten, lysande omkring sig med facklorna, för
att efterse om något vapen eller något annat lem-
nats qvar, som det kunde vara skäl att taga vara på.
Det dröjde ieke länge förr än de upptäckte grefven,
liggande på rygg, med hufvudet nedan för vägkanten.
Knekten, som stod närmast, sökte resa honom upp.
Hans anlete var blekt. Genom det hvita spetskråset
framsipprade blodet ymnigt. De rosslande andetagen och
ryckningarna kring munnen gåfvo likväl till känna, att
lifvet ännu icke flytt helt och hållet. Men knekten an-
såg troligen, då hans försök att få honom att stå miss-
lyckades, att föga hopp fanns om dess återvändande.
Han släppte honom derför handlöst till baka i diket
och sade, vänd till de andre:

— Den der kan ligga tryggt tills i morgon, utan
att någon stjäl bort honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free