Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan icke tycktes fästa sig vid, vardt småningom allt
högljuddare.
— Så mycket du vet, rödgöling, — skrek Fibiger,
— att tar du den gången miste, råkar du mine näfvar!
— Förstår du det? .
— Och mine också! — skrek Jonas Värme, i hög-
sta diskant.
— Nå, nå, go’ vänner, — sade mäster Hvittlock
undfallande, — skulle jag säga ut min innersta mening,
ville jag helst slippa från det der lilla kräket, ty säl-
lan, ska’ jag säga, har jag haft en så’n räddhåga.
— Ser man på bara! — skrek Fibiger och tor-
kade med rockärmen bort ölfradgan ur skägget, — har
man icke der redan prof då satans spel. Få se om inte
något sattyg sker, innan dygnet gått om.
— Alldeles som att hugga i blåner, — återtog
mäster Hvittlock med ett hemlighetsfullt grin.
Han sänkte nu rösten och beskref, som det tycktes
för Anders, någonting af synnerligt intresse.
— Alldeles som i blåner, — återtog han derpå
högt. — Tacka vet jag Smeds-Karin. Det var ackurat
det samma som att hugga i det här bordet, så bastant
var det. Men nu ska’ svärdet slipas om, sen I, och
se’n tar det bättre.
Det skratt, som nu följde, bildade en sällsam mot-
sats till den djupa förtviflan, som Anders erfor. Han
hade hört tillräckligt mycket, för att förstå att samta-
let rörde Elsa, och han ryste vid tanken på hennes öde.
Han tyckte sig se henne framför sig, känna hennes huf-
vud i aningsfull längtan luta sig mot hans bröst.
Hennes ögon voro förtroendefullt fästa mot hans.
Han mindes nu så väl en vacker sommardag, då de
vandrat till samman utåt Liljeholmen. Vinden susade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
