Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om du ljuger ett ord till, — inföll Anders
otåligt och knöt handen mot henne, — ska’ jag krossa
din otäcka skalle mot väggen der, liksom du krossade
ölkruset.
— Ha, ha!... Sämre slut kan man få! — svarade
hon skrattande. — Men vill du inte höra mig, gör du
dig sjelf största otjensten.
Samtalet tystnade för en stund, och hon såg än på
honom än i taket samt började derpå hvissla en bekant
soldatvisa, slående takten med händerna.
— Om Elsa skall lida i dag, borde väl klockorna
höras från kyrktornet? — sade hon för sig sjelf, då han
reste sig upp och ville lemna henne.
— Ja, det har du rätt i, Lisa!
— Och än ha de hvarken låtit bing eller bång!
— Det qvittar mig nu lika när det sker.
— Förstår du då inte, vackre gosse, att sker det
inte i dag, bar du ännu tid på dig att hjelpa henne ut!
— Jag?
Han såg förvånad på henne.
— Hvem annars? Sådan förnäm man som du blir
nog, när natten är öfver, förd till Gillstv/n, och är du
då rapp på foten, lär icke den drönar’n Kinkel löpa
fatt dig.
— Sluta med ditt gyckel, Lisa, och tala om, hvad
det var, du visste om Elsa?
— Så du hänger läpp, stackars gosse, — svarade
hon, härmande honom. — Tro mig, det gör ingen man,
att taga sorg på hand.
En aflägsen klockringning hördes i det samma, som
kom Anders att häftigt spritta till.
— I dag var det alltså, — utropade Fingerlisa,
och hennes ögon glänste. Derefter böjde hon sig ha-
stigt ned och trefvade i halmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
