Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— när hon satt här bredvid på bänken och snackade
med mig. Det var andra tider det!...Ja, ja, inte hade
hon då tyckt om, i fall man vändt örat till, när hon
ville kyssa på munnen, hvasa? och ackurat så’n skilnad
är det mellan denna munnen, och...
Längre hann han ej i sin jemförelse, ty nu kom
ett af de största ölkrugsen surrande tätt förbi hans öra
och gjorde punkt, i det att det klang i bitar mot fön-
sterbrädet.
— Det var hvasst, sa’ han som skar sig, — ropade
en af gästerne under de andres skratt.
—- Mäster Kinkel torkade småsvärjande af sig öl-
stänket.
— Se opp, pojke, — skrek han derpå till Anders,
— får du se på sjelfve Ulfspegel.
— Mor Kerstin tycker jag är i sin goda rätt! —
svarade Anders. — Hon hör ej till dem, som i kunnen
sätta handskarne på.
— Förståndigt taladt! Bra sagdt, det der, pojke!
Der fick du din orlofsedel, gamle Kinkel! — ljöd det
från alla håll.
— Och om du sticker fram en gång till med din
giftiga tunga, — tillade en välfödd borgare, med grått
helskägg och klädd i lång kappa, fodrad med ofärgadt
fårskinn, — är jag man för att laga så, att det
blir pojken som för dig till Gillstu’n i stället för
tvärt om!
— I borden blygas, mäster Kinkel, — inföll nu
mor Kerstin sjelf; helt belåten öfver att finna sådant
medhåll. — I borden verkligen blygas, säger jag, att
bära Er så åt på allmänt ställe. Hur länge ha’n I icke
fått gå här och draga på mer än årsgammal gäld och
så öknämnen I mig som den värsta... och det inför
mina förnämligaste kunder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
