- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
171

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Se så, tyst nu gamla gumman, —- sade mäster
Kinkel godsint. — Den, som kastar åt tjuren, får horn
till svar, vet hon väl.

Han anhöll derefter att, då han stört de hedervärde
åldermännens fred så tidigt på dagen, få se dem på ett
stop vin, hvilket desse, i sin ordning nyfikne att få höra
något om excessen qvällen förut, hvarom hela staden
talade, förklarade sig ej hafva något emot. Anders drog
sig emellertid undan till den mörkaste vrån i nedre än-
dan af salen, hvarefter det hviskades och tisslades i den
öfre halfvan den ene timmen efter den andre. Stopen
lupo friskt undan rundt kring de skäggiga anletena,
hvilka, lutade mot senfulle näfvar, uppmärksamt lyss-
nade till hvad mäster Kinkel berättade.

Denne förstod också att i hög grad stegra sina åhö-
rares uppmärksamhet, i synnerhet då hans tal föll på
den beskedlige ynglingen, som han förde med sig, och
dennes kraftiga hugg qvällen förut. Ja, han berättade
så väl att han icke allenast sjelf vardt bjuden på mera
vin, utan, när betalningen skulle ske, till och med slapp
att betala sin egen skuld.

En af de icke minst uppmärksamme åhörarne till
hans tal hade varit mor Kerstin. Hon hade nästan,
tycktes det, vägt hvarje ord, han yttrat, förmodligen för
att finna någon anledning att hämnas. Men plötsligen
hade hon rest sig upp och lemnat rummet.

En stund derefter steg hon in genom en annan dörr,
bärande en knippa korfvar i handen samt vände sig till
Anders, som satt ned vid dörren, försjunken i tankar.
Hon gaf honom ett kraftigt slag öfver axeln, som kom
honom att häftigt spritta till.

— Efter I endast sitten der och gapen karl, —
ropade hon fryntligt, — kunnen I gerna hjelpa mig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free