Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm! talar du också om trollpackor? — sva-
rade mor Kerstin fundersamt och fäste en frågande
blick på honom. Men strax derpå började hon skratta.
— Åh nej, du behöfver icke vara rädd att gå miste om
det spektaklet... Höga rådet kan nog vänta till mäster
Hvittlock får till baka svärdet.
— Vardt det då ingenting af i dag?
— Som jag säger! Han talade ju om allt samman
derute nyss, den der gynnvaren. Men se så, skynda dig
nu bara och lyd mitt råd.
— Tack mor, tack mor, i Jesu namn! — skrek
Anders, utom sig af glädje, i det han omfamnade och
kysste henne med en häftighet, som nästan gjorde henne
smått förlägen.
Med ett hopp, som skulle hedrat den skickligaste
gycklaren i Bollhuset, svängde hap sig derpå upp i fön-
stret, och, just som mäster Kinkel började svärja och
väsnas öfver Anders’ långa bortovara, stod denne frisk
och färdig utanför på gården.
— Hvart djefvulen tog han då vägen? — hördes
i nästa ögonblick mäster Kinkels stämma, och blossande
af vin och vrede kom han raglande uppför trappan.
Då han kommit upp, behöfde ingen svara honom,
och han utbrast nu mot mor Kerstin i en sådan stört-
flod af förbannelser, att någre af de öfrige kunderna,
som trängt sig efter honom i trappan, måste träda
emellan.
— Akta er Kinkel! — skreko de om hvarandre.
— Akta er, ty I skolen svära med tolf mans ed, om I
anklagen mor Kerstin för sådant groft brott som att ha”
hjelpt kronans fånge på flykten, och ingen af oss kun-
nen I lita på.
— Nå, så ska’ jag i stället förakta Er allihop och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
