- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
178

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följeslagare voro beredde derpå och slöto sig tätare till
samman. Sorgtåget vek förbi nedåt Österlånggatan, och
prester och prestaver försvunno efter hvarandre bakom
hörnet. Då sprang plötsligt den sällsamme skepnaden
fram till kistan och kastade på locket en knippa har-
fötter.

— Der har du skammen, du fege förförare! —
skrek han — som du skulle låta komma öfver min slägt!
— Derpå försvann han lika hastigt som han kom, ge-
nom en låg portöppning i hörnhuset.

Sorlet och ropen vordo nu döfvande. Äfven me-
nigheten på sidorna trängde sig med våld framåt, för
att öfvertyga sig, om det verkligen kunde vara sant,
att någon hade vågat en slik förolämpning, hvilken icke
allenast träffade den döde och hans fränder, utan jem-
väl en hvar som deltog i tåget. Någre unge kavalje-
rer skyndade sig efter fridstöraren, för att med våld
bryta sig in i huset, dit han tagit sin tillflykt. Men
ryttarne och stadsvakten lade sig nu emellan, och de
afstodo småningom derifrån samt slöto sig åter till tåget.

— Såg du hvem det var, som bar den röde man-
teln? — frågade gumman sin följeslagerska.

— Visst gjorde jag så, mor. Det var ju långe
kaptenen. Han som alltid låg i strid och gräl med
tyske grefven. De säga att han haft en syster, som
tyske grefven hållit kär. .

— Så okristlig kunde han väl aldrig vara. — Men
ser jag rätt, så är det Anders Barberare, som står här
och tiger?

Hon nickade vänligt åt Anders.

— Längese’n jag såg en så fin kavaljer, måntro!

Anders svarade på helsningen. Många ord fick han
dock icke tillfälle att använda dervid, ty gumman sade
genast att hon kände alla hans lidanden, sorger och tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free