- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
185

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dermannens källare och der få arbeta ostörd. Han hade
visserligen nekat till detta på det bestämdaste och lof-
vat att återbetala ända till sista runstycket, hvad han
fått i förskott. Men detta hade sagts för åtta dagar
sedan, och sedan dess hade han ej varit synlig i staden.

När åldermannen hunnit till denna punkt af sin
berättelse, kunde Anders icke längre lägga band på sin
otålighet.

— Hvad jag tackar Er, fader Grijs! — utbrast
han och fattade åldermannens hand. — Nu fins ingen-
ting mera, som de kunna förevita henne!

— Har tänkt så äfven, min gosse, för si förstås, —
sade åldermannen i beskyddande ton, — har tänkt så
med. Men utan py ransakning lär det icke gå att få
henne fri och honom fäld, ty hon är redan dömd!

Anders var allt för glad af hvad han fått höra och
dertill af naturen för öppenhjertig, för att han icke
skulle omtala historien om ringen och sitt hopp till ty-
ske grefvens hjelp. Men när han nämnde dennes namn,
betraktade honom de andre, helt förvånade.

— Stackars min gosse! — sade åldermannen. — Den
mannen lär inte mer få någon dom bruten.

— Hvad menen I, fader Grijs? — utbrast Anders,
stirrande på honom.

— Såg du inte nyss hur de buro bort honom?
Långe kaptenen vid gardet, han som bor här snedt öf-
ver, råkade ju här om dagen att sticka till honom nå-
got för djupt under jackan. De ha? nog länge kif-
vats om kjortlarne, för si förstås.

— Så synd det måtte vara om den förnäma
grefvinnan? —- inföll jungfru Brita suckande. — Jag
såg tydligt, hur hon vred sina händer, när de buro ut
kistan genom porten.

— Hvad hemne anbelangar — återtog ålderman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free