Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen — är hon lika kavat som någonsin. Senast i går
var hon uppe hos drottningen för att bedja om straff
på Sparren. Fast aldrig fick hon komma ur bärstolen
en gång. Men hvad går åt dig, gosse, inte var väl
grefven far din heller... se så, värre skaddöd har händt
förr, för si förstås.
— Kan hända mäster Schultz beböfver mig, — sade
Anders tankfullt och reste sig upp. — Det var kanske
stor exoess der nere.
— Jo, lita på det; minst tjugu blanka klingor på
hvardera sidan. Hör du, hustru, minst tjugu, säger jag,
för grannen, som nyss var här inne, räknade dem, sa’
han, och de vispade nog vackert omkring sig, vill jag lofva.
Men nog var det nesligt, för ei förstås, af den långe kap-
tenen att icke lemna grefven i fred, se’n han var död.
— Hvad I ha’n för ett godt hjerta, Anders Bar-
berare! — sade jungfru Brita med ett smäktande ögon-
kast, då Anders strax derefter tog afsked. — Så hade
nog inte tjocke Gudmund gjort, eller Mats Hake eller
någon af de andre barberaregossarne. De hade nog
fylt sina stop flere gånger än, innan de låtit dem stå
tomma efter sig, för att hjelpa sin nästa!
Anders svarade ingenting. Han tycktes icke hel-
ler finna hennes handtryckning ovanlig, eller märka
någon ovanligare glans i hennes blickar, fastän hon
oafvändt stirrade på honom.
Förtviflad skyndade han hemåt. Det mörka stads-
huset aftecknade sig skarpt mot den månlysta himmelen.
När, tänkte han, skulle olyckan tröttna på att förfölja
henne, som satt fängslad der, och som han nyss varit
så säker på att kunna rädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
