Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröstet, så att han raglande for mot väggen, och klef
derefter med raska steg fram mot dombordet.
— I kännen igen mig, vill jag tro! — utropade
hon, då ledamöterna skyndade att förskansa sig bakom
sina höga länstolar. — Annars är jag Greta, Lars Mic-
kelsons, skepparens hustru. Och nu, säger jag Er, vill
jag ha åter mitt stackars barn, som I plågat nog.
— Du ljuger, qvinna — afbröt henne magister
Olaus och trädde henne under ögonen. — Du är icke
den anklagade flickans mor, som du uppgifvit, ty hon
står der!
Han pekade på grefvinnan, hvilken blek och vack-
lande stödde sig mot en af stolarne, samt framtog un-
der sin rock det klufna markstycket, som han höll fram-
för henne.
Mor Greta fäste emellertid icke den ringaste upp-
märksamhet vid hans utrop och högtidliga later. Hon
satte helt lugnt händerna i sidan och såg på honom
med det sällsammaste uttryck af på en gång förvåning
och medlidande. Derefter vände hon sig om till åhö-
rarne.
— Evige Gud! — utbrast hon — tror jag inte
att de äro dårade allihop!
Men vaktknektarne voro icke längre dårade. De
hade småningom tagit mod till sig och närmade sig nu
från båda sidor, med handklofvar och fånggafflar.
— Rören mig ej, säger jag! — ropade hon och
knöt näfven mot dem. — Jag har nådig kungens lejd,
mot allt hans folk, både till häst och till fot, och han
har sjelf sagt, att flickan min ska’ bli fri och att han
ska’ tala vid presterna.
Om mor Greta trodde att kungens namn vore ett
ord, som med ens skulle lösa förtrollningen, bedrog hon
sig dock, ty det hade ingen annan verkan på åhörarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
