- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
209

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var ett fasansfullt ögonblick. Men krafterna tycktes
svika henne. Armen sänktes långsamt till sidan och i nä-
sta ögonblick föll bardisaren med en skräll till golfvet.
En röd fradga frustade kring hennes läppar. Hon vack-
lade några ögonblick och sjönk derefter ljudlöst till sam-
man som ett svart bylte på golfvet.

När ransakningen på nytt tog sin början, var myc-
ket ändradt till Elsas förmån. Magister Olaus, hennes
värste vedersakare, var icke mer tillstädes. Blek och
tystlåten hade han vacklat ut ur rummet, när gref-
vinnan bortfördes, och hade sedan icke vidare deltagit
i förhöret.

Rörande födelsemärket upplyste mor Greta, att
Elsa fått det af sin moster på hennes dödsbädd. Hon
hade nämligen haft grefvinnans barn i sin vård. Men
på oförklarligt sätt hade detta, en natt för flere år se-
dan, fallit i sjön och drunknat. Utom barnet och Elsa,
hvilken var lika gammal som grefvinnans barn, hade
ingen varit i båten utom Greta och Bertil Hofmästare,
hvilken då för tiden var den aflidnas ifrigaste tillbed-
jare. Strax derpå for han utrikes. I sitt hjerta hade
mor Greta aldrig kunnat riktigt fritaga honom från sina
misstankar och på senaste åren hade hon flere gån-
ger märkt huru han bleknade, när han mötte henne,
samt skyggt drog sig ur hennes väg.

Bertil vidgick sitt brott. Han skylde endast på
sin herres vilje. Så länge grefven lefde, hade han
icke vågat tillstå något, af rädsla för hans hämd, och sedan
han var död, och som han trodde äfven mor Greta,
har han haft så mycket mindre skäl att göra det
som hans matmor fullt och fast trodde att Elsa var
hennes barn. Och det kunde ju icke vara annat än en
god gerning, tyckte han, om han kunde göra hennes
nåd nöjd och lycklig på gamle dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free