- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
213

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djup snön varit samt att kläderna fallit i trasor. Men
liksom dragen af en osynlig makt hade hon raglat
framåt, alltjemt stirrande mot de mörka murarne i
fjerran. En gång, på andra sidan stadsmuren, hade hon
tänkt, skulle hon frälsa sitt barn från allt ondt. Men
snön hade blifvit djupare ju närmare hon kom staden,
vinden isigare och skaren hvassare. Fötterna hade till
sluts domnat bort, andedrägten liksom vändt åter i hal-
sen för att qväfva henne. Och när morgonsolen stänkte
sitt första glitter öfver snön, hade hon legat utmattad
och hjelplös i en djup svödrifva.

— Men tala då mor — utbrast Elsa — mån I
inte väl efter I tigen så?

— Det är så underligt, tycker jag, att jag und-
kommit så mycket ondt, — men I minnes väl, kan jag
tänka, hvad Fingerlisa berättade om presten, som bodde
der nere i Skåne?

— Kors så långt I varit! — utbrusto alla på en
gång.

— Åh nej! Jag stannade Gudnås’, gammal och
skröplig som jag var, i en snödrifva, fast jag inte hade
längre fram än härifrån till Tyska plan. Och der låg
jag som en vingskjuten kråka. Men bäst jag låg der
och bad för dig Elsa, fick jag höra ett förskräckligt
dån från norr, och der kommo farandes som ett rytande
nordanväder en myckenhet krigsfolk i två långa led.
Det ena hade banéret i blått och gult och gick mot
solen, ned i dalsänkan, det andra förde röda standar
och höll sig alltjemt åt venster på kullarne. När de så
kommit nära inpå mig, började de skjuta och smattra
med musköterna och rida skarpt mot hvarandra, tillg
snön vardt mörk af blod. Då kom der en flock ryttare
sättandes öfver fältet. I spetsen för dem red en ung,
mäkta grann herre, och när han kom in till mig, skyg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free