- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
214

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gade hästen åt sidan. Han svor till och fortsatte sin
väg, men i det samma kommo någre arge knektar och
skreko åt mig, att jag var en gemen hexa, hvarpå de
bundo mig fast vid sina piskkaft och släpade mig, som
jeg varit en hund, öfver grafvar och diken, bort emot
stadsmuren, der de hade sine eldar.

En vild skäggig en skrek allra värst och ville att
de skulle steka mig på spett, — en annan ville fylla
krut i munnen på mig och sedan tända eld derpå,
på det att satan skulle få en säck hackepölsa, sade
han. Jag bad dem så vackert, att de skulle låta mig
gå med fred, men när intet mera hjelpte, så tog jag
vår Herre i hågen och tänkte på dig Elsa. Och så bad
jag högt, att min pino måtte räknas äfven dig till godo.
Men då kom den förnäme herren och röt åt dem att
de skulle släppa mig. — Är det så I firen vår stora
vietoria? — skrek han barskt åt dem, och körde bort
dem med några torra slängar, och derpå fick en grå-
skäggig ryttare omtala det som händt. I skullen sett
hur han nu darrade på målet, ty den förnäme herr’n var
ingen ann” än sjelfve kongl. majestät. Jag var en troll-
packa, sade knekten, förstås, ty både han och flere hade
sett, när jag skrämt nådig kungens häst och kommit
som i ett flygande emot dem från stadsmuren. Men det
var ingen mer som trodde derpå, utan fick han i stället
en stark förmaning — och så vände sig nådig kungen
till mig.

— Säg mor, — sade han så orimligt vänligt, —
hvarför han I väl vågat Er in bland dessa vilde sällar?
— Och då talade jag för dig Elsa, och sade att jag
sökte en prest der inne i staden som kunde hjelpa dig,
och då skrattade nådig kungen så godt. I ären en rask
gumma, sa’ han, som gått så lång väg, men jag ska’
sjelf tala vid presterna, det kunnen I lita på. Och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free