Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen och dess kulturella uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är -emellertid någotsånär vad man behöver veta om filmens materia,
om man inte har film till yrke eller läroämne.
Om inte annat, så bränner sig ordet b-omufflskTUt fast i minnet.
Tänk så eldfängt! Och skulte -det inte så göra av sig självt, så är
ibrandmaninan gärna itiffl tjänst .med sina synpunkter på filmen, som
kunna sammanfattas i tre ord: eidfarligt, eldfar,ligt, eld-farligt! Na-
itunligtvds har han rätt. Filmen är eldifarlig. Låter man den fatta
eld, så brinner den, och den brinner under -vissa förutsättningar på
ett särskilt obehagligt sätt, explosivt eller under utvecklande av
kvävande rök. Och vid begagnandet befinner den sig ju -i det ome-
delbara grannskapet av an ljus-, d. v. s. en värmekälla. Risken är
nära till hands, vi böra inte underskatta ’den, men vi få inte heller
överdriva den. Till vårt dagliga umgänge höra många eldfarliga
ting. Till exempel tändstickor, fotogankök, gasspisar, för att inte
tala om damernas små spritlampor till locktången. Men vi ha lärt oss
att umgås med dem. Den som skall sköta filmapparaten måste också
ha lärt slig, praktiskt lärt sig, att umgås med den. Dessförinnan skall
han låta bli. Det låter paradoxalt, men håller streck, att den största
eldfaran sitter i maskinisten. Men det finns goda brandskydd, och
det bästa av dem sitter också i — maskinisten. När han kan sin sak,
så är risken liten, det framgår bäst av det verkligen underbara få-
talet eldsvådor, som filmen har på sitt samvete, i förhållande till den
■oerhörda filmtrafiken. Jämför ”självantändmng”, ”kortslutning”,
”oljiga trasselsuddar” och ”bortkastad cigarettstumip”!
I detta brännbara sammanhang göra vi en titt in i skolvärlden. Här,
bland pedagogerna, möta oss många -glädjande synpunkter på filmen,
diet vore för mycket begärt att de skulle vara glädjande alla. Skol-
mästaren av en äldre typ, eller låt oss säga en gammalmodig, skil-
jer sig inte så värst mycket från dem som i filmen se ”djävulens
bländverk”. Han ger kanske sin mening en mera profan formule-
ring, så att han in-te låter filmen stamma från Den Onde, men den
är ändå för honom åtminstone övervägande av ondo och leder till
åtskilligt ont. Han kan inte gilla a lt vad han tilJävenityrs själv sett
någon gång för längesedan på bio — vem kan det, förresten ? —
-och än mindre va-d han höirt eller tror att andra få se där. Vi-
dare har han som uppfostrare -och socialt kännande medborgare,
ibland som barnavårdsman o. d., stött sig på ’hiföireteelser till bio-
grafen sådana som okultiverad reklam, ”biografspring” med tiggeri
■och snatteri o. s. v. — han har, som vi alla göra, generaliserat, dra-
git för långt ’gående slutsatser ur enskilda fall. Apropå, jag har hört
-talas om ett skolbarn som stal pengar -för att köpa en katekes, men
diet fallet har väl ändå inte åberopats som argument mot katekesen ?
Nåväl, vt förstå honom alltså, denne uppfostrare, som känner en på
det sättet -uppkommen ovilja mot filmen och -har sina betänkligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
