Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörka visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När till hvarann vi närmas,
säg: så är slumpens gång.
Att vi ånyo fjärmas
det vållar ödets tvång.
Och våra år förnötas,
dem kasta våg och vind.
Vi skiljas och vi mötas.
Vid styret står en blind.
De tyngsta sorger som naturens hjärta känt,
det var när vårens tidigaste knoppar dogo,
de stackars förstlingar som trolös marssol sändt
men hvilka nattens köld och storm och snöfall slogo,
det var en senhöstmorgon när bland fallna blad
af frosten skördats sommarns sista återstoder.
I ångest då naturen sporde sig för hvad
hon tvangs af ödets viljetvång att varda moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
