Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågor plötsligt slå ut från huset mitt emot, hur
kyrkklockorna börja klämta och de små känna sig
krämda. Så kommo »de andra» hem:
»Sedan minnes jag endast ett oredigt sammelsurium
av spring och sorl och kullvräkta möbler.
Än är det någon som skriker ’sitt still’ åt mig, än
rycker man mig hårt i armarna, än bärs jag, än
springer jag så att jag nästan tappar andan för
att kunna hålla skritt med någon som håller mig
i handen och går med ofantliga steg.
Med ens befinner jag mig på en öppen plats.
Vart jag ser är det eld — eld i husen, eld i
luften, eld överallt. Hela världen brinner. Det
dånar, det knakar, det skriker, det väser och
viner.»
Nästa dag kom kusken Bank med den gamla
vagnen från familjens lantställe vid Alstern och
hämtade dem från Klaraberg, dit de flytt: »och
så reste vi tvärt igenom de rykande alléerna av
skorstenspipor och så ut genom tullporten, över
östra bron och in i Alstersskogarnas susande
pelarskogar. Då erinrade jag mig att min nya boll
brunnit opp och mitt hjärta fylldes av vemod och
jag lutade mitt huvud mot Bankens trofasta arm
och grät.»
Från Karlstad företog familjen den långa flyttningen
till Lund, där ju släkt fanns, men dröjde
där endast ganska kort tid och hade redan våren
1867 flyttat tillbaka till Värmland, denna gång till
det lilla Kristinehamn, där den sedan förblev
bofast ända till Ferdinand Frödings död 1881.
I Värmland ägde Frödings åtskilliga släktingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
