Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av att komma ut. »Ni, som haft att göra med
så många författare, torde säkert känna den fara
man löper att förfalla till underlighet och
obegriplighet, när man lever ensam med sin fantasi i
andlig isolering. Man måste komma i beröring
med publiken och kritiken för att rätt kunna
bedöma sig själv och avslipa de oformligheter, som
vidlåda en diktning, vilken växer vild. Jag vet
mycket väl att det givits och givs författare, som i
enslighet och isolering förmå uppfostra sig själva,
för att sedan med ett slag uppträda som mästare.
Men det är ett särskilt slags naturer och till dem
hör utan tvivel Heidenstam — han besitter en viss
förnäm självkänsla, som år honom medfödd.»
Fröding hade önskat få ut samlingen redan
på hösten, men förlaget ville dröja till påföljande
vår, varför Fröding återtog sitt manuskript för att
ytterligare ändra och förbättra. Han begav sig till
Norge och stannade där över vintern. Därifrån
sände han det slutgiltiga manuskriptet i februari
1891 och i maj kom boken ut.
Dessförinnan hade Fröding offentliggjort ett
par uppsatser i tidskriften »Ur dagens krönika»,
som äro ytterligt viktiga som uttryck för hans
konstnärliga och humanistiska åskådning. Den ena
heter Naturalism och romantik (augusti-september-häftet),
den andra Om humor (november-december-häftet 1890),
och de äro ett slags öppna förklaringar
av den debuterande skalden.
»Naturalism och romantik» tog Zolas »La bête
humaine» till utgångspunkt för reflexioner över
det litterära läget. Fröding analyserade boken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
