Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införd, förklarade G. K. H—n, att Heidenstam »har
ingen aning om vad striden mellan gammalt och
nytt i litteraturen verkligen gäller», att »i
skönlitteraturens utvecklingsfaser formen alltid är och
måste vara en mycket underordnad sida» och att
»versens väsentliga företräde framför prosan har
med prosastilens ständigt växande förfining
alltmera försvunnit och i våra dagar är det i det
allra närmaste betydelselöst». Hm. Det sistnämnda
var inte minst oroande för Fröding, som bl. a. av
Bonnier blivit upplyst om, hur ringa avsättning
diktböcker i allmänhet hade i Sverige och av detta
tidens och den härskande litterära smakens förakt
för vers drevs till den förtvivlade uppfattningen
att det var bäst han inte skrev poesi, när ingen
låste sånt.
Emellertid utvecklade han i uppsatsen »Om
humor» hela sin litterära uppfattning, och den gör
intryck av att vara ett företal till den påtänkta
diktsamlingen. Den börjar med att framhålla, att
humorn i våra dagar är tillåten bara om den
nyttjas i moraliskt syfte. Ingen törs vara humorist
för humorns egen skull, upplösande allt disharmoniskt,
vrångt och eländigt i ett stort alltomfattande,
allt förlåtande skratt. »Vem skulle i vår
tid våga framställa en skara fyllbultar och
glädjeflickor så som Bellman framställt dem — förkomna,
bedrövliga varelser, men älskvärda i all
sin löjlighet, och fullkomligt odömda i sedligt
avseende? Stackars fader Movitz, stackars Ulla
Vinblad — hade ni råkat i händerna på nutidsdiktare
— huru skulle de icke karvat och dissekerat eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
