Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag abdikera och draga mig tillbaka till privatlivet,
ty hur det är, så är det rätt besvärligt att
vara kung.»
Andra artiklar ha en allvarlig, ytterst
personlig prägel. En sådan är Skuggans land, en
gråvädersstämning och på samma gång en analys
av det tryck på lynnen och liv, som sollöshet och
köld utöva i Norden:
»Bergen och skogen förlora kontur och färg
och förvandlas till obestämda mörka massor, som
likna molnen däruppe. Vattnet glittrar icke mer.
Fåglarna äro döda eller utvandrade till långt
avlägsna länder. Eller också sitta de sorgsna och
tiga i skymundan. Ingen vårdar sig om att sjunga
— icke ens sorgsna visor, som kunde trösta med
vemodiga tonfall.
— — — — — — — — — — — — — — —
Och tankar och känslor och önskningar och
aningar de bliva matta och dunkla i skuggans land.
Kärleken är blodlös, tanken grubblar i det djupa
och vågar icke sträcka ut vingarna till djärv flykt
mot höjden — den är en flädermus som flaxar i
mörkret, icke en örn som höjer sig över bergens
högsta toppar. Och själva lasterna äro dåsiga
hängsjukdomar, icke den varmblodiga lidelsens
överdrifter, hatet är dolsk och mulen bitterhet,
maktlystnaden en tungsint strävan att skaffa sig
en bekväm plats att sova på. Glädjen är en
söndrig självironisk galgenhumor, icke ett sorgfritt
välbehag.»
Och trots ansatser till skämt år det starkt
personlig antipati över Förmyndarmänniskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
