Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den myckna onatur som regerar i de bildades diktning,
utifrån importerade stämningar och tankar,
tysk och fransk klang i versen.» I allmänhet
ytterligt mån om att söka vara rättvis och ge
erkännande, där det fanns en möjlighet, kunde han någon
gång skärpa sitt omdöme just då han tyckte att
en författare bara kom med idisslan av redan
sagda saker. »Möjligtvis är jag för skarp,» skrev
han till svar på en förebråelse i denna riktning,
»mot en viss sorts litteratur, t. ex. Christer Svahn
och Mathilda Roos, emedan jag tycker att där
göres anspråk på djup, som inte finnes, och att
där ingen enda gnista av verklig originalitet är att
upptäcka, ehuru det är ganska väl skrivet och
hopsatt» (november 1891).
I omdömet om Bååths »Marit Valkulla» där
han fann mycken självständighet, men åtskilliga
brister i formen, lät han därför den förra egenskapen
fälla utslaget till arbetets förmån, men passade
på att göra ett skarpt allmänt utfall mot det
traditionella poetiska språket:
»Man måste vara frigjord från den uppfattningen
att poesien är bunden vid vissa ord som
anses hava en vacker klang och ofta använts av
våra förnämsta skalder, vid vissa alltid
återkommande bilder och uttryckssätt och vid en viss
uppskruvad stämning, som förvärvas genom att flitigt
läsa andras poesiböcker och kommentarer över
sådana. Att en slik frigörelse icke är förenlig med
C. D. W:s uppfattning det har han själv nogsamt
visat genom sina diktsamlingar, övergjutna som de
äro av efterklangspoesiens ljuvligaste ’serladagg’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
