Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag sade. Han sökte förströ sig, men kunde icke,
och plötsligt började han tala om sig själv, om
grubblet, om pinorna, om alltings hopplöshet, om
det värdelösa i att leva och verka. Hans sorgsna
och halvt frånvarande uttryck, det lågmälta och
alltmera ohöljt förtvivlade talet gjorde mig
fullkomligt utom mig — efter en halvtimme måste jag
taga avsked för att icke brista i gråt och mista
herraväldet över mig själv. Det skulle dröja elva
år, innan jag åter talade med honom. — Julaftonen
var Karlfeldt hos honom på hans önskan, han var
då oerhört exalterad. Den 28 december lyckades
hans syster förmå den sjuke att i hennes sällskap
bege sig till Uppsala hospital och begära bli
intagen där. Ett par våldsamheter hade dagarna
förut kommit fullkomligt överraskande från den
annars alltid, även under sjukdomstider, så blide
och foglige. På hospitalet stannade han sedan till
den 21 mars 1905.
Till att börja med måste han övervakas, emedan
han gång på gång gjorde ansatser att själv ta sitt
liv. I hans tal omväxlade cynismer med orediga
redogörelser för visioner och syner. Han yttrade
samvetsförebråelser över att ha låtit publikens smak
bestämma vad han skrivit, i stället för att följa
sin egen önskan. Stundom vägrade han äta och
måste matas med sond. Då och då skrev han
något, både poesi och metafysik. Hugskotten jagade
varandra i hans hjärna: telepatiska fenomen, frågan
om räkneordens uppkomst, vinkelns tredelning,
bibelexegetiska spörsmål. Han läste fortfarande
mycket och de mest skilda saker: Boströms logik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
