Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han slumrade till och försjönk i dvala; »nej, jag
är ingen idealist,» yttrade han med hög röst. Så
bad han om något att dricka och några minuter
senare slocknade hans liv. — Hur majestätiskt var
icke hans huvud på dödsbädden! Pannans ädla
form, profilens vackra linje, anletsdragens stolta
och fina skönhet framträdde så som aldrig förr i
all sin upphöjdhet och ro.
Hans femtiårsdag hade ett halvår förut till
fullo visat, hur folkkär han var, och likväl gav
hans begravning ett ännu starkare intryck härav.
Deltagandet var utomordentligt och bar prägeln
av innerlig, äkta sorg hos ett helt folk. Storslagen
var redan den blomsterhyllning, som förvandlade
Gröndals lilla förfallna gård till en sagoträdgård,
gripande den långa färden till Klara kyrka genom
oerhörda människomassor. Själva begravningsakten
fick sin höga stämning tolkad i Hugo Alfvéns
mäktiga improvisation till Heidenstams djupa
gravsång och Natan Söderbloms vackra tal. Från
kyrkan fördes kistan med de hundratals kransarna
till Uppsala, där den mellan facklor bars till graven
på den gamla kyrkogården och Karlfeldt bragte
honom de sista avskedsorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
