Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forntidens kroppsliga friskhet och själsliga fest, och
slutligen sin kärlek för Sverige och svenskarna. Till dessa
ropar han karlekens ideella kraf i den stolta »Ett folk»:
intet folk får bli mer än du,
det är målet, hvadhelst det kostar.
Utan all fråga att Heidenstam numera lägger vikt
på det nationella på ett sätt, som ingen litterär vågat eller
velat, sedan Strindberg på 80-talet afrättade den patriotiska
frasen, men tyvärr också inledde det skäll på svenskheten
som teori, ja, till och med på vårt språk, som fått
efterskällare ända in i dessa dagar. Heidenstam vågar
till och med gå så långt att han upprepar Atterboms:
»godt är ett rum jämväl i den svenska jorden». Men
hans fosterlandskärlek är inga fraser.
Det är patriotism, som nos Byron eller Petöfi, det är
kraf på kraf, bestraffning eller hån. Nyligen har en
norrman — Henrik Christensen — i sida efter sida med
förtjusning citerat Heidenstams förebråelser mot sitt folk i
»Svenskarnas lynne» för att riktigt visa för världen våra
fel. Det är ju likgiltigt, ty Heidenstams aga har träffat
ett folk, hos hvilket själfkritiken, om också inte så
märkbart hastig i sin verkan, likväl sedan länge varit en
hedersgäst vid borden. Och minst af alla har han själf stått
mörk i hågen, när han gaf den agan. »För hvar ny dag
blir världen en dag bättre» sade han en gång till sin
hembygds hyllande studenter. »Att stönande trälinnor och djur
draga världskvarnen, är en synvilla» har han också sagt.
I den allas strid mot alla, som är formen för vår tids syn
på lifvet, har Heidenstam varit en tröstig förkunnare af
stolthet, mod, arbetsglädje och svenskhet. Det är i detta
allas vårt gemensamma arbete för »det folk, hvars storhet
är vårt lifs mål» som Heidenstam, aristokraten och enslingen
framför andra i vår vitterhet, är demokrat. Det är i detta
mål som han är religiös, i sträfvan för något öfver individen
och dess lycka; i viljan att göra tillvaron till en kult.
»Världen väntar guds födelse» säger främlingen i »Guds
födelse»; det låter som en återklang från Homeros:
Hvar det människor finns, efter gudar står deras längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0017.html
