Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingen. Men han är inte mer än den förnämste af
äfventyrarna, och eposet handlar först och främst om
hans land.
Kompositionen är då denna.
Till tiden är »Gösta Berlings saga» strängt begränsad
till ett år. Den böljar med julnatten i smedjan ocn slutar
med nästa julnatt. Tolf månaders öden berättas, och de
äro de dramatiskt mest spännande, knäet i vinkeln,
vändpunkten i bygdens hela lif. Historien försiggår på
herrgårdarna, ty det är de styrandes öden, som skola skildras,
det är frågan om hur makten skall användas, hvart dess
sträfvanden skola riktas. Hufvudet för allt är en kvinna,
majorskan på Ekeby; sviken i sitt kärlekslif har hon sökt
lefva för att uträtta något, tagit väldet på sin mans bruk och
ställer och styr där som en brukspatron. Hennes makt är
byggd på en lögn: mannens och hennes rikedom är gåfva
af en älskare, som hon i löndom gifvit sig hän åt. Hennes
dolda vekhet tar sig uttryck i omhuldandet af de
afsigkomna herrar, som hon hyser in på sitt gods,
kavaljersflygelns innevånare. Hon har dem ikring sig i ett kanske
omedvetet behof af att det skall finnas ett antal människor,
som ha henne att tacka för allt. Visserligen är hon älskad
af folket, ty hon ger dem arbete och bröd, men dessa
kavaljerer ha ännu mer att tacka henne för: de skylla
henne all veden under munterhetens lågor. Kanske också
själfva lifvet. Än bräckligare än majorskans är dessa
kavaljerers tillvaro. Majorskan är i rastlös verksamhet.
Hon söker betala af på sin skuld genom att göra nytta,
fastän hon vet, att det bara är räntor, som hon gäldar,
och att kapitalet jämt står ute, men kavaljererna göra intet
annat än spela på nöjets instrumenter; det är ett hederslöst
lif de föra. Detta kan inte bilda grundvalen för en
bygds, ett samhälles lif. Den etiska ihåligheten i denna
tillvaro kräfver förändring.
Reningen måste ske genom eld. Den kommer i storm,
och nu är författarinnans romantik framme i den prakt,
som hon kläder in historien i. Ett maskeradupptåg, en
symbolik. Men inte en blott subjektiv uppfinning af kostymer.
Det är gamla historier, som hon hört i sin barndom,
berättade med all den utstoffering, som kan bestås
verkliga händelser i en trakt med hundra herrgårdar, där det
öfvernaturliga står på lur utanför knuten, där skogarnas
mörker är fullt af hemskhet och trolldom, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
