- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet : sex essäer /
24

(1906) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bänken och spelade kort på smedjestädet. I de dagarna
smiddes intet järn.»

I fristående små historier skildras nu detta nöjeslif,
som räckte från juldagen och in på hösten. Måtten
växa, och hvad som varit en herrgårds öde blir hela
landets. Alla förvildas, alla släppa ansvaret och arbetet, nöjet
blir till last. Naturen tycks stå i ett hemlighetsfullt
förbund med det onda, som rasar utan hämsko i människornas
sinnen. »Då ofrid och hat uppfylla jorden, måste ock de
döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och roflysten
som en röfvare, då blir åkern karg som en girig.» Vid
midsommar står ondskans välde som mäktigast, då åker
Sintram till kyrkan på gnisslande medar och i päls, likt
Valand frambesvärjande en ny fimbulvinter. Men på Broby
marknad, första fredagen i oktober månad, då bryts det
ondas öfvermakt och allt vändes om igen, först hos folket,
så hos kavaljererna och sist hos Gösta Berling själf. När
julnatten är inne, då dåna de första hammarslagen, då får
majorskan dö försonad och försonande, förlåten och
förlåtande, då är arbetet åter satt i högsätet och leken står
vid dess fötter. Då talar Gösta Berling om den största af
alla svårigheter, den att vara på en gång god och glad.
De hade lärt det, kavaljererna, under detta glädjens och
nödens, olyckans och bedröfvelsens år. — Lyckotron är
oinskränkt, men sagans byggnad är symmetrisk i hvar
linje.

Hur medveten denna organiskt helgjutna komposition
är, det visar sig af dess parallell: Antikrists mirakler,
romanen från Sicilien. Äfven där är det samma vimmel
af människor, samma idékärna. Äfven där är ett skede
af villa och tvekan och nöd, men omsider segrar sanning
och kärlek. En falsk kristusbild gör under i den lilla staden
Diamante, och genom dess inflytande sjunker hela samhället
ned i själfviskhet och materialism. Tills äfven där bladet
vänder sig, och den goda kärnan i människorna med ens
kommer till välde. Antikrists Mirakler slutar med orden:
ingen kan frälsa människorna från deras sorger, men den
förlåtes mycket, som föder hos dem nytt mod att bära dem.

Det synes mig vara af vikt att erinra om att författarinnans
fantasi är konstruktiv. Inför hennes senaste verk,
Jerusalem, har man inte kunnat undgå att finna denna
ofvan omtalade eposkomposition och hvad som därmed
följer: att personer skymta och svinna, allteftersom de stiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free