- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet : sex essäer /
31

(1906) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem mer än skymta fram? Den själskamp, som Ingmar,
Barbro, Gertrud och Bo genomgå, hade aldrig behöft hela
detta folktåg för att utveckla sig. Endast Gertrud är
religiöst gripen, och denna gripenhet är bara återslaget af
hennes besvikenhet på lifslyckan.

*     *
*



Om Jerusalem inte har den bländande kolorit och
den yppiga rikedom af färger, som Gösta Berlings saga,
har den ett kärleksfullare tillvaratagande af smådragen.
Någon enstaka gång, som då Melchior Sinclair väntade
på sin dotter, visade Selma Lagerlöf anlag till detta, men
nu har detta makten. Det är inte humor, men innerligheten
har vuxit. Hur oförglömliga äro inte några af scenerna,
som skildra kärleken till hemmet och den egna
torfvan. Det kapitel som heter »Timmerstocken» är ett
sådant, rörande enkelt; ett annat är afsnittet om torkan
och törsten i kapitlet Paradisbrunnen, då utvandrarna tala
om sina hugskott rörande konung Hiskias brunnar, och
Bo Ingmar Månsson afbryter dem: »jag tänker ej på så
heliga och märkvärdiga vatten som ni andra», sade Bo
långsamt, »men från morgon till kväll tänker jag på en
älf, som rinner frisk och klar med ljust, blankt vatten.
(Bönderna sågo upp med spänd förväntan i blicken.) Jag
tänker på en älf, som hämtar tillflöde ur många bäckar
och åar, och kommer bred och vattenrik fram ur mörka
skogen och är så klar, att man ser alla de kiselstenar,
som ligga och glittra på botten. Och den älfven är ej
uttorkad som Kidron eller blott en dröm som Hezekiels flod
eller omöjlig att finna som Hiskias, utan den forsar och
strömmar ännu i dag. Jag tänker på Dalälfven.» — Ett
tredje ställe är, när Bo berättar för Gertrud, att Ingmar
erbjudit honom att få arrendera sågen vid Ingmarsgården;
»nu hör jag den där sågen slamra i mina öron hela kvällen»,
sade Bo, »forsen brusar, och kanttrissan gnisslar och
timmerstockarna ligga och stöta mot hvarandra i älfven. Du
kan inte tro hur vackert det låter. — Och så sitter jag och
tänker på, hur det skulle vara att få arbeta för egen
räkning, att ha något för mig själf och inte bara gå upp i
en sådan här koloni.»

Detta är på en gång den tendensfriaste och tendensiösaste
lyrik. Det är ju inget annat än den renaste kärlek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free