- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet : sex essäer /
32

(1906) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till ett eget hem och till den hembygd, där alla ens
minnen ha sina rötter. Men denna kärlek måste ibland kämpa
för sitt lif och blir kastad till sides för det som är mindre
värdt. Ty den är för mer. Kidron och Hiskias brunnar
kunna inte nämnas, när Daläfvens namn är sagdt. Och
väl kan Ingmar säga till Jerusalemsfararna: »jag tänker
att ingenting är så vackert som att se männniskor med
stora offer öfva rättfärdighet.» Men han kan inte stanna
därute, lika litet som han kunnat offra gården. Han
erbjuder sig att göra det en gång, ty det är häns öde att själf
öfva rättfärdighet med stora offer. Men detta offer blir
inte emottaget, och därmed är hans lif räddadt. Ty för
alla dessa utvandrare har omflyttningen i främmande mark
skurit af den hemlighetsfulla sträng, som band dem vid
det lif de ägde. Märk, hur rotlösa de äro, dessa beskedliga
och redliga allmogefolk, som inte få ta betalt för sitt
arbete, som inte ska se sina händers verk förmeras, hvilkas
arbetsresultat förrinner som vattnet i sanden. Trosstarka
och envisa skola de fortsätta, men endast så länge hälsan
står bi och kraften finns kvar. Sjukna de så skall ingenting
släcka deras törst eller stilla deras oro, och i den
främmande jorden skola de sofva sin eviga sömn utan
fred, de skola dö som Tims Halvor dog. Mot förändringen
i deras lif reste sig allt som varit deras lifs innehåll och
än mer; genom släktled efter släktled fortplantade
uppfattningar, vanor, förnimmelsesätt. »Lika litet som vi
kunna odla detta landets jord och dricka dess vatten, lika
litet kunna vi fortsätta att lefva här.»

När Ingmar och Gertrud resa, stiga bönderna opp
och vittna om utvandrarlyckan. Det heter om dem: »De
sågo hela nejden med fält och gårdar. Och människorna
färdades fredligt och stilla på vägarna, allt var tryggt,
dag efter dag gick på samma sätt, och det ena året var
så likt det andra, att man ej kunde skilja dem åt. Men
just då bönderna påminde sig den stora stillheten
därhemma, kom det öfver dem, hur stort och berusande det
var, att de hade kommit ut i lifvet, att de hade fått ett
mål att lefva för och voro borta från dagarnas grå
enahanda.»

Så är likväl äfven detta ett sorts vikingatåg, och
hvardagslifvet var det som de flydde. När man så läser
fortsättningen, finner man inget, som de inte kunde ha
uppnått hemma, som inte varit lika lätt eller lättare att nå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free