- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet : sex essäer /
42

(1906) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bort i det förtviflade medvetandet att aldrig ha lefvat, att
oåterkalleligt ha spillt alla möjligheter. Boll har hon varit
för ödet, lekboll, kastboll, och när ödet tröttnar på att
singla med henne i luften då låter det henne falla efter
sista kastet, falla hän i mörkret, förintelsen. En flera
gånger återkommande bild hos Hallström är beteckningen
ting för en stackars människa. Bianca säger om sig själf:
»Hvad har jag varit annat jämt än som nu ett irrande,
blindt ting i mörker.» Den försupne Johannes »försvann i det
gråa töcknet — som ett skräckslaget, fredlöst ting». Slafvarna
i »Delphicus» spikas fast vid korsen »som värdelösa, usla
ting». Det uttrycker med beklämmande sinnebildlig styrka,
hur hopplöst svag, liten och ensam människan står gent
emot sitt öde. Hallström kan ge sina scener ett drag af
frysande, eländig ödslighet som hemskt visar hvad ett lif
inte är, när dess lyckokällor isats, så att inget flöde rinner ned
från dem för att ge lifskraft. Just i dessa förtviflade utsikter
öfver tomma framtider får Hallströms stil en skälfvande,
upprörd klang och mörknar som till onyx och gagat.

Likväl är han inte pessimist. Han räddas från en så
personligt olycklig och så litterärt underordnad åskådning
af sin opposition mot de materiella värdenas öfverskattning.
Vid sidan af den ohyggliga berättelsen »I blå skogen»,
det fräcka förintandet af människolyckan, när den föreföll
starkast och hoppfullast, står »Amor» som motbild. Det
är också en historia om tillvarons styfbarn, men om två
sådana, som i sin knappa och svaga tillvaro vinna fasthet
och glädje genom den anspråkslösa, ödmjuka kärleken till
hvarann. Den stora novellen Våren (1898), en fin och
spröd skildring från Stockholm och skärgården, är också
en dikt om resignation inför lifvets många ohyggliga och
krossande möjligheter, men framförallt är det en hymn till
den ödmjuka, fordringslösa kärleken. Herberts ord om den
oförstående vännen: »Du är en torr gren, hvad betyder
det så, om den sitter högt eller lågt» är Hallströms
medlidsamma beklagande af dem, som stå utanför den innerliga
och äkta lifsgemenskapen mellan människor. I en till
händelsen alldaglig, men mycket fördjupad historia, Gustaf
Sparfverts roman
(1903), hvilken väl är Hallströms
märkligaste människoskildring hittills, låter han ännu en gång
samma ödmjuka resignation bära hem segern. »Förhållandet
mellan människa och människa var verksamhetsfältet, lika
stort och lika svårt att odla öfverallt. Att taga vara på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free