Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar sin karlek till lyrikens eget tungomål. Med
Skogslandet (1904) återvände han till versen och på samma gång
till svenska folkloristiska motiv, som han redan åratal förut
haft i sinnet att behandla, men låtit ligga.
Detta hans senaste arbete är en samling af lyriska
stämningar och fritt bearbetade folksägner. Det har sin bakgrund
och inramning, sin sammanbindande och enande grundstämning
i en känsla och en bild af vårt land, hvilka vuxit opp i
Hallströms dröm och erinring under ett års vistelse i Florens
— alltså ännu ett nationellt svenskt verk, som spirat på
främmande botten. Det är bilden af Sverige som den hvita
vinterns och den ljusa vårens land, med »all vårens spröda
och djupa vemod» öfver rike och innevånare, där det likväl
ej förgår med åren
en yrselfläkt frän köldens dar
den krusar väg på sjö och ström
och bringar nyck i lif och dröm.
Mitt land, dig håller våren
i spenslig, evig ungdom kvar.
Se, ljus, men trång är mänskans värld,
där hon har byggt sig hem och härd.
Hon ödmjukt gråter, ödmjukt ler,
och hon förlåter, förrn hon ber;
men tätt intill står sluten port
Därbakom är det vildt och stort.
Där är vårt ursprungs källa kvälld.
Där flammar viljan het som eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
