Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK AXEL KARLFELDT.
Skulle v&ra stora hädangångna skalder från Elysiums
svenska Parnass lyssna till den sång och den berättelse,
som diktas i våra dagars Sverige, ocn se hän till de män,
som här utöfva skaldens och siarens kall, för att kora sig
hvar sin gunstling, hur utfölle då deras val? Låt oss gissa!
Bellman valde naturligtvis Fröding, Tegnér skulle säkert
kalla på Heidenstam, Almquist samlade kring sig
Strindberg, Hallström och Selma Lagerlöf, Leopold sökte kanske
opp Wirsén, Stagnelius Levertin. Ocn mot Karlfeldt
sträckte för visso den gamle Georg Stiernhielm sin famn
till välkomma.
Naturligtvis skulle redan landsmanskapet göra vår
skaldekonsts fader benägen för den som förklarat
Min sångmö är icke af Pinden,
hon är af Pungmakarbo.
och som frågat:
Hvi kryddas poeter med lager?
Har icke all Dalarnes vår
en kvist i sin svalare dager
till kranB för en sångares hår?
Men likheten i lynne förenar dem än hjärtligare.
Stiernhielm har ju gifvit oss en genremålares staffagefyllda
realistiska taflor, man har kunnat kalla hans dikt dalkarlsantik
och sagt, att i den bor hänförelsen för den rena viljan.
Hur passar inte detta in på Karlfeldt! Hur långt kan man
inte dra likhetslinjerna mellan de båda dalaskaldernas dikter,
både när det gäller hvad som lockar dem till sång och sättet
att se! Karlfeldts »Värdshuset» för verkligen
»Bröllopsbesvärs ihugkommelse» i tankarna. — När boktryckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
