Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
II.
Hvad är då hans vilia och hvad drömmer han sig
hftn till? I »Drömmen och lifvet» heter det om det rike
han ville bygga:
där skulle det sägas högt och fritt,
att svart är svart och att hvitt är hvitt,
och lifvet berömmas, så länge det varar.
Kan det duga som program? Den första delen låter
nästan som Thorilds »eviga grund för allmän rättvisa»:
att taga hvar sak för hvad den är — hvilken Bernhard
von Beskow fann oduglig att bilda en estetisk grundsats
af. Akademisten till trots är det nog en kritisk grundlag
af kanske mer än estetisk betydelse; för Karlfeldt betyder
det väl närmast, att hans väraesättning af lifvet och dess
företeelser skall förbli enkel och »naturlig», utan konstlad
omvärdering af värdena. Den andra delen är uttryck för
hans lifstro och lifskärlek, en åskådning som är kärnan i
hans gripande »En löskerkarl» med slutstrofen, hvars sista
rad jag redan anfört:
Hur var ditt lif? — Det var storm och nöd
och kamp i en enda vefva;
det var gäckad längtan och f&fäng glöd
och smä glimtar ur molnens refva.
Jag är så glad att jag fått lefva.
Hans lifsåskådning innehåller ingen metafysik, den är
egentligen etik i form af gammaldags lefnadsregler. I sin
framtidsförhoppning innebär den först och främst förenkling
— se »Barmnärtighetens tempel» med sin för Karlfeldt så
sällsynta samhälleliga syftning — med rousseauisk
natur-öfverskattning och en dragning åt franska revolutionens
ideella treklöfver: frihet, jämlikhet, broderskap. Med
bibliska bilder och liknelser har han uttryckt denna längtan till
ett lif som är »farligt, armt och stort» från öfverförfining
och smått myllrande hvarjehanda i dikten »I Juda städer»
med sitt storartade förhärligande af förnyelsens kraft i den
kärfva ensamheten. Direkt praktisk predikan blir dikten
i den vederhäftiga »Om en tillbörlig vrede», hvars arga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
