Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
År det busken på nyponkullen
eller fläktar min flickas sjal?
År det får med den mjälla ullen
eller hardun i Glimmans dal?
Solen svänger den röda rullen,
garnet glindrar i högan sal.
Eller i »Irina»:
Hvad vill en hind i klyftan där vargarne grina,
hvad en narciss i tistlarnes konungahof?
Oafsedt att narcissen inte är samtidig med tistlarna i
sin blomning, hur ser man inte allmogemannens trohjärtade
beundran för den spädlemmade trädgårdsblomman bland
åkerns svåra härjare!
Till sist, hur mäktig är inte själfva ljudharmonin i
hans vers! Hör detta vårens tonfall i »Herr Ollondal»:
De gamla lindar skjuta nya skott
och susa öfver parkens gamla nässlor,
I snåren prassla hasselmöss och visslor
och kvällens vind är full af svaneskri.
Herr Ollondal, nu ståndar våren full,
nu tända vifvor hvarje äng i gull.
IV.
Karlfeldts tre diktsamlingar Vildmarks- och
kärleksvisor 1895, Fridolins visor 1898 och Fridolins lustgård
1901, innesluta nästan allt af värde som han skrifvit med
undantag för de sparsamma profven på nästa samling, hvilka
redan varit synliga. Före den första samlingen tryckte han
en del vers i »allmänna tidningarna», men denna
intresserar mest litteraturhistorikern, hvarför jag här förbigår den
och de upplysningar den ger om hans utveckling. I
diktsamlingarna med deras stränga urval får man skaldens bild
skarpt nog ändå, hans ämnesval och intressen, hans form
och uttrycksmedel, hans syner och drömmar äro oss
fyllest bekanta.
I första rummet är det, som redan sagdt, naturen,
som han hämtar sina ämnen ifrån. Under det att flertalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
