Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
bilda det yttre höljet kring stämningen. Men ofta är det
inget bestämdt tidehvarf, ingen till landskap eller kultur
hänförlig scen, dit man föres. Alldeles som hos Almquist
möter man här hos Levertin en illusionsförmåga, som inger
föreställningen om något främmadt, på engång tidsförflutet
oeh utländskt, ehuru man inte vet hvart det burit hän. Dikten
»Beatrice», som inleder samlingen, hör till dessa dikter,
hvars hela ton har tycke af andra melodier än hemlandets,
men hvarifrån är den så? Är den från Italien? Hvilket
Italien? Dantes eller Leopardis? Öfverallt i dessa dikter
tycker man sig finna anknytningar till historiska epokers
öden och typer, men man nnner inte igen något visst. Den
saft, hvarur dikternas vin skapats, har jäst samman till
en enda smak. D. v. s. Levertin skapade här en ny stil.
Som bekant är äfven en del af denna diktsamling
skrifven utanför Sverige. Bröstsjuk och drabbad af en stor
personlig sorg, hade Levertin måst söka ett annat luftsträck.
»Pepitas bröllop» är dagtecknad Davos, och ehuru »Legender
och visor», skrifven under en tid af omkring tre år, inte
uteslutande tillhör »reseböckerna», märker man likväl i
mångt och mycket den främmande omgifningens inflytande.
Grundstämningen är gifven i titeln på en af samlingens
afdelningar »Efter solnedgång». Det är svårmodets dikter,
den lifsbesviknes poesi. Till denna första samling sluta
sig i allt väsentligt de följande samlingarna: Nya dikter
(1894), Dikter. Tredje samlingen (1901) och den större
cykeln Kung Salomo och Morolf (1905), hvilka ökat kedjan
med nya lödiga och djupglänsande länkar, men naturligt
nog inte kunnat spela samma roll som debyboken.
Om sorg och saknad, kunna skörden mogna,
för skäran snart stå redo mina år.
Det är till en början det ena grundtemat. En man,
som är färdig att dö, som bara längtar efter den stora
hvilan, en man som vill kylas af till stilla och frusen
känslolöshet från svedan af all oro, såren af all ångest.
Denna längtan till ro finner så rörande tecken som
sinnebilden »Mor Död, den vänliga, gamla och grå»,
barmhärtighetssystern, hon som
skänker sin ljufvaste dröm
om söndag och skollof och sjusofvarhvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
