Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
för att gent emot egna tvifvel hålla fast vid åsikter som
han tidigare hyst, säger han:
jag måste hvila och eftertänka,
att sen med klarare ögon söka.
Frödings ordkonst är ojämförlig och han är absolut
banbrytande i vår vers historia. Han har vidgat och ökat
de poetiska möjligheterna i en utsträckning som kanske
ingen före honom. Utan att egentligen vara intresserad
af diskussioner och resonemang om diktkonsten och dess
medel har han haft blick för nya kraf som måste fyllas,
och hans öra är skoladt och uppöfvadt som ingen annans.
Det vore i hög grad orätt att göra Fröding till en dyrkare
af det yttre, till formens exklusive förordare. Trots den
Ytterliga omsorg, den utsökt noggranna filning han själf
lät sina dikter undergå, trots det att han klarare än de
flesta förstått den hemlighetsfulla, oförklarade makt som
själfva ljudfallet förmår utöfva på våra stämningar, är han
benägen att framför allt sätta det innehållsligt goda högst
i sin känsla. Han bekänner uttryckligen att allt synes
honom värdt att behandlas i konst, han tar Almquists ord
»Så jag målar, ty så roar mig att måla» till utgångspunkt
för sin konstteori, och förklarar den ur sin kärlek till allt,
nutid och forntid, friskt och sjukt, klart och mulet. Och
han bär förebråelsen för bristande enhet och stil med lätt
sinne. Det väsentliga är och förblir likväl det väsentliga.
Strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Vemodiga rader, men de innebära också medvetenhet
och trots och säkerhet på sig själf, som ingen orättvis
kritik skulle kunna minska eller ta bort. Hans
konstuppfattning står sålunda i det enklaste och vackraste samband
med hans allmänna åskådning, som ju inskärpte att det
yttre inte ger den rätta bilden af det däri gömda inre; han
säger ju ifrån: kom ihåg att när en nöt är sprucken,
finnes dock kärnan i ett sprucket skal.
Som sagdt är Frödings genombrott till ett själfständigt
uttryckssätt att förlägga till 89—90, då värmlandsbildernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
