- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
4

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alt från födelsen, ocli fulländad genom min uppfostran, den,
att icke vara människa».1 Han ville därmed säga, att han
var ande, ett mycket anspråksfullt ord och alt för omfattande
för att därmed utsäga något bestämmande om en enskild
människa. Säkert är, att den, som brukade detta ord om
sig själf, föddes tungblodig och tungsint; man skulle må
hända i forna råa tider trott ett barn, som af barn hade
så litet, vara en bortbyting, som trollen lagt i vaggan.

För att skildra sitt ursprungliga tillstånd, söker han
upp språkets längst gående uttryck. Han var enligt sin
egen utsago »späd, spinkig och svag, honom varande nästan
i alla hänseenden nekade vilkoren för att i jämförelse med
andra kunna betraktas såsom en fullständig människa,
tungsint, själssjuk, på många sätt djupt och ohjälpligt förolyckad».’
En sådan stackars bortbyting leker ej såsom andra barn,
är aldrig glad eller munter; den ser på en med stora, kloka
ögon, som röra en till medlidande, emedan han, såsom
Kierkegaard, »suckar under en medfödd grundolikhet med
detta lif». Ett sådant barn är redan från sina späda år
djuptänkt; det skall i tysthet åt sig utarbeta månget
sällsynt vapen eller smycke; men man rete det ej, det har
fått gäckeriets gåfva, det är spotskt i svar och bitande
kvickt, när det äggas. Det har en sollös själ och ett lif
utan vår; men det har en skarp syn och det förmår mycket.

Den stackars senkomlingen var icke blott vanför, utan
äfven sjuklig, mycket sjuklig. Tid 33 års ålder beskrifver
han sig själf såsom alt från den första barndomen tärd af
en »till vanvett gränsande plåga», som måtte hafva sin orsak
i ett missförhållande mellan själ och kropp.3 Denna plåga,
som han med sitt bibliska uttryckssätt kallar sin »påle i
köttet», var det, som alstrade det rufvande tungsinne, hvars

1 Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed, sid. 62.

" Efterladte Papirer, del. 1, sid. 424.

3 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 431.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free