- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
5

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

töcken höljde hans ungdom. Men ur detta töcken
fram-blixtrade en gäckande ironi och kvickhet. Han egde det
slags kvickhet, som, om ock i mycket lägre grad, gärna
träffas hos puckelryggiga, hos hofnarrar och andra svaga
och ideligt kränkta människor, som bära på ett obotligt
svårmod; dock så, att denna kvickhet hos honom alltid
stod i idéernas tjänst, var beherskad, genomskinlig, snillrik,
äfven då den yttrade sig i ett hån, så skärande, att sedan
Swifts tid verlden därtill näppeligen hört maken. Denna
kvickhet yttrade sig under hans pojkår såsom ungdomlig
frispråkighet. Ett par anekdoter från skoltiden angifva
beskaffenheten däraf. Läraren i danska, Storck, hade
för-lofvat sig, och hans utvalda hette Charlotte Lund. En
dansk kria skulle skrifvas öfver ett själfvaldt ämne, och så
skref Kierkegaard »Charlottenlund, resan dit och nöjena
därstädes», med hänsyftningar på förlofningen och
namnet. Läraren i tyska språket, professor Mathiesen, var så
svag, att lärjungarne under hans timmar tilläto sig alt.
Det gick därhän, att de en dag i själfva klassen hade
fullständigt matgille med dukadt bord, smörgås och öl, gingo
omkring och bådo hvar andra hålla till godo. I sin
för-tviflan ville läraren klaga för skolans rektor; men gossarne
omringade honom och bådo honom att ej gå. Sören
Kierkegaard ensam satt kvar på sin plats och sade endast: »Vill
professorn då också säga rektor, att så går det alltid till
under professorns timmar». Läraren stannade.

2

Det var från fadern, som Kierkegaard hade ärft sitt
tungsinne, sin kvickhet och sina gåfvor. Modern, som dog,
då han redan var 22 år gammal, omtalar han märkvärdigt
nog ingenstädes. Både far och mor voro jutskt bondfolk.
Michael Kierkegaard hade i barndomen fått sitt uppehälle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free