- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
10

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föreställer jag mig, en och. annan af Cromwells soldater,
någon Jerobeam-lef-för-att-uppstå eller någon
Pimpleton-Gud-vare-med-oss, klagat, då nåden var svag i honom. Då
den jämförelsevis lycklige unge Miil af sin far infördes i
vetenskaper, som visserligen kräfde en mogen mans
tankekraft för att bemästras, men i vetenskaper likväl, så
invigde denne dystre och fantastiske bonde-puritan sitt
stackars barn i all den ängslan och samvetsoro, hvarmed den
kristna ortodoxien, förkunnad af en i skrupler och
anfäk-telser lefvande obildad man, kan kvälja ett barns själ. I
»Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed», sid. 59, heter
det: »Jag blef såsom barn strängt och allvarligt, mänskligt
att tala vanvettigt, uppfostrad i kristendom. Jag förlyfte
mig redan i min tidigaste barndom på intryck, under hvilka
den tungsinte gubbe, som pålade mig dem, själf dignade;
ett barn vanvettigt ifördt en tungsint gubbes skepnad.»
Hvem kan det då förefalla underligt, att ögonblick kommo,
då den gamle stadnade framför sin son, sorgset betraktade
honom och yttrade de ord, som aldrig gingo ur
Kierke-gaards minne och som funnit plats i dagboken »Skyldig?
— Icke-Skyldig?» i »Stadier paa Livets Vei»: »Stackars
barn! Du går i en tyst förtviflan!»1 Far och son synas
båda hafva gjort sig ansvariga den ene för den andres
tungsinne. Sonen fruktade, att fadern sörjde öfver honom, och
tvärt om. Men under alt detta uppammades i barnets själ
en känsla, som snart blef den herskande: pieteten, den
tungsinta pieteten.

3.

Hvad gossen i hemmet framför alt lärde, var att lyda,
fantisera och disputera. Instängd i den kristna ortodoxien
såsom i ett kloster, lärde han sig att bedja, att ransaka sig

1 Efterladte Papirer, del. 2. sid. 68. — Stadier paa Livets ^ ei, 2:a
uppl. sid. 179.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free