- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
27

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som tjugo år förut i Frankrike ankängarne af den hvita
fanan, livilka eldades af ordet Bourbon, därom talade.
Hans hån är ej häller alltid kvickt. Med anledning af
den gamla versen: »Det dånar under hof, när danske

riddare i dusten rida», anmärker han, att nutidens —
hela nutidens! — surrogat »tramp i golfvet med tunga
fötter» förslår föga. Den tidigare perioden är för honom
en granitformation, den nu varande en flöts- och torfformation.
Kort sagdt, han uppträder såsom en lofprisare af den nyss
förgångna tiden (laudator temporis acti), såsom en föraktare
af sin egen, och det finnes där, liksom i hans första
tidningsartiklar, ingen speglosa så hånande, att hån icke
anser sig ega rätt att använda den mot dem, såsom hvilkas
motståndare han uppträder. Heiberg och Poul Martin
Möller, dåtidens intelligens-aristokrater, hade redan förut
slagit an denna ton; deras unge lärjunge öfverbjuder dem.

Man kan genast här i början af Kierkegaards bana
skönja en sida af hans karakter, som har sin betydelse för
hans utveckling. Han var ej en human natur, trots all sin
sträfvan till det kristna kärleksidealet; han egde ej de stora
kritiska andarnes allsidiga humanitet, icke hlott icke Stuart
Milhs, men icke ens Sibberns. Han var med all sin
utomordentliga konstskicklighet i att filosofera öfver hvarje
upptänkligt ämne likväl ej en filosofiskt pröfvande natur; han
var ej på sin vakt mot fördomar, obilligliet, öfveriladt
förkastande. Han hade tillegnat sig en god del af
Hegeli-anarnes ton på samma gång, som deras terminologi. Här
kan man ä nyo utropa: hvilken olycka, att vår bildnings
hela utveckling var så anlagd, att han med sådana anlag
var stängd från all påverkan från England och hänvisad till
idel tyska intryck! Intet skulle för honom hafva varit mera
välgörande än ett fördjupande i Englands empiriska filosofi;
ty, då den rationalistiska uppfattningen af kunskapsförmågan
leder till fördom, leder den empiriska till fördomsfri pröf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free