- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
28

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning. Nu utgick han från ett stort, förut fattadt
skönhets-och rättsideal, urskilde lätt och skarpt afvikelserna från
detta och nedgjorde dem genom sitt åtlöje och gäckeri utan
att allvarsamt försöka se saken från motståndarens synpunkt.

Efter en inledning af polemiskt innehåll i nu skildrade
riktning kommer Kierkegaard till bokens egentliga ämne,
afstraffningen af syndaren Andersen, som begått »Kun en
Spillemand!» Det var en sällsam ödets lek. att
Kierkegaard sålunda skulle komma att vid sitt första uppträdande
vända sig mot en honom själf så olika representant för
samma generation — den ene samtidens djupsinnigaste, den
andre dess mest naive författare, den ene, åt hvilken ett så
intensivt, om ock lokalt, rykte var beredt, den andre, åt
hvilken en namnkunnighet öfver både den gamla och den
nya verlden var förbehållen. Hvad hugnad eller ära kunde
Kierkegaard väl hafva af att slå sig till riddare på den
stackars värjelöse Andersen, som då i den danska
litera-turen ännu var såsom ett jagadt djur? Hvad nöje kunde
det göra denne sinnrike spindel att i sitt fina nät fånga
en sådan stackars fluga?

Svaret blir, att grundtanken i Andersens berättelse
träffade Kierkegaard på en afgörande punkt i hans
tanke-lif, att den nästan väckte hans personliga förtrytelse genom
att oroa en af hans bästa egenskaper, hans lefnadsmod.
Det, som uppbragte honom, var den teori om snillet,
hvilken Andersen uppgjort, en passivitetsteori, den, att snillet
för att bära frukt behöfver vård, en öm omgifning, en ljum
luft, och att det i saknad af sådant understöd skall eller
måste gå under. Det fans knapt något påstående mera
egnadt att’ väcka förtrytelse hos den, hvilken »det aldrig
någonsin hade fallit in, att, äfven om han tagit sig för det
mest dumdristiga, han ej skulle lyckats»,1 Här stod ett

Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed, sid. 60.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free