- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
32

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förledas till det antagande, att han någonsin varit en
för-derfvad människa. De ord, som förekomma i »Synspunktet
for min Forfatter-Virksomhed», att nämligen författandet
af alla dessa många verk var »en botgörares redliga
försök att om möjligt göra något godt till vedergällning för
livad han brutit», och som finnas antydda redan så tidigt
som i Juli 1830, då den tjugosexårige unge mannen yttrar,
att hela hans lif användt i Guds tjänst knapt torde räcka
till att försona hans ungdomslif, öfvertyga mig ingalunda
om, att Kierkegaard i sina ynglingaår icke var i teoretiskt
hänseende på fullt så goda vägar stadd som i sina mannaår.
Men det är nödvändigt att göra sig reda för, livilka
praktiska brister, hvilken karakterssvaghet det kan hafva varit,
som han senare hos sig så strängt ogillat.
Dagboksanteckningarna lemna en häntydan därpå. De angifva
»ostadig-liet», »lysande ostadighet» som en egenskap hos Kierkegaard
i hans ungdom; de gå med hans vanliga superlativa
uttryckssätt därhän att kalla honom »den ostadigaste af alla
människor», de tyda med ett ord på en naturgrund hos
honom, hvilken mången ej skulle vänta hos en författare,
livars verksamhet bär en så afgjord prägel af hårdnackad
fasthet. Med hjälp af dessa antydningar kan hvar och en,
som har öra för slikt, ur Assessorns förmaningar till den
unge estetikern i 2:a delen af »Enten-Eller» lyssna sig till
Kierkegaards eget väsen och eget lif, i synnerhet, om man
jämför dessa förmaningar med den skildring, som i
Kierkegaards disputation, »Om Begrebet Ironi», göres af den
moderna, romantiska ironikerns verldsåskådning och lif.

»Det var en gång (heter det i dagboken under
öfver-skriften, Min dom om Enten-Eller) en ung man, rikt
utrustad som en Alkibiades. Han gick vilse i veriden. I
sin nöd såg han sig omkring efter en Sokrates, men fann
i sin samtid ingen. Då bad han gudarne att förvandla
honom själf därtill. Och se! Den, som varit så stolt af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free