Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara Alkibiades, blef nu af gudarnes nåd så skamfull
och ödmjuk, att han just, då lian fått det, hvaröfver han
kunde vara stolt, kände sig vara den ringaste af alla.» 1
Alltså, först en Alkibiades, om ej i skönhet, dock i
snille. Han gick genom lifvet som en åskådare. Han njöt
lifvet såsom ett skådespel, hvari han ej deltog. Ville någon
draga honom in däri, voro hans tankar eller ord de samma,
som estetikerns i »Enten-Eller»: »Ärade samtida! Man
glömmer, att jag är utanför, är utanför »som ett litet, litet spanskt
S!» — Den, som betraktar lifvet såsom åskådare, betraktar
det efter dess skönhet. Han har intet mot det onda, om detta
är utprägladt och karakteristiskt. Han är vän af dygden,
men, väl att märka, när den ej är fadd, utan i stor stil och
originelt uttryckt; han är en sträng granskare af den samma,
emedan det förargar honom att se en mönsterbild
bortfuskad. Liksom den, hvilken vid en eldsvåda står kall
och utan att vilja hjälpa, icke just emedan han är
känslo-iös, men emedan han är upptagen med att iakttaga
ljuseffekter på ansigtena, och detta icke såsom målare, hvilken
tager det på allvar och såsom sitt yrke, utan såsom en Nero,
som är dömd till en eng dilettantism, sålunda, föreställer
jag mig, har han då och då frestats att betrakta lifvets
elände och människornas jämmer; och det blir då
sannolikt, att han i ögonblick af själfransakan och själfanklagelse
varit oviss om, huru vida han ej i verkligheten sålunda
betraktade människornas lefnadslotter. Möjligt är, att i
innersta grunden han endast känt ångest för, att han en
gång skulle kunna sålunda betrakta lifvet och sin nästa.
Men ångesten är ju, efter Kierkegaards egen mästerliga
utveckling i hans verk därom »en sympatetisk antipati och
en antipatetisk sympati» för dess föremål.2 Den är en
1 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 360.
Om Begrebet Angest, 2:a uppl., sid. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
