- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
39

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framställa .sina tankar i ett för den stora allmänheten
tillgängligt språk, så hade lian dock utan gensägelse ett äkta
filosofiskt och äkta sokratiskt behof af att vistas i
människo-viralet, och detta icke, såsom lian i slutordet till »Stadier
paa Livets Yei» antyder, endast för att göra språkstudier,
utan för att lära känna den stora hopen och glömma den
krets, som ståndsskilnaden drager omkring den enskilde,
eller, såsom det säges i »Om Begrebet Ironi», för att »någon
gång då och då vara människa och icke evigt vara kansliråd».

1 slutet af afhandlingen om ironi ligger grundtanken
till Kierkegaards epokgörande verk »Enten-Eller», nämligen
motsatsen mellan den falska poesi, som utjiredts öfver det
njutuingslif och den njutningsfilosofi, som kommit på modet
genom den tyska romantiken, samt den sanna poesien, som
kastar sitt förklarande sken öfver det sedliga och lagbundna
lifvet med dess pligter och åligganden. I den afdelning,
som handlar om den form af ironi, som den tyska
romantiska skolan införde, visas det, att dess bekännares stora
fordran var den, att man skall lefva poetiskt, en lösen,
som ej skulle förstås blott såsom en protest mot
dussinmänniskornas kälkborgerliga sätt att taga lifvet, utan så,
ntt ironikern intet mål vill liafva, och intet vill vara. En
dagdrifvare blir på det sättet (för att erinra om
Eichen-dorff) den rätte poetiske figuren. Den bild af en ironiker,
som nu i flygtigt utkast fraraställes, är alldeles det skelett,
hvaråt sedermera den första delen af »Enten-Eller» sökte
gifva kött ocli blod. För att njuta sig själf ikläder sig
ironikern olika skepnader. Han diktar sig själf och
verl-den omkring sig; hela verkligheten har för honom blott
poetisk betydelse; han upphäfver derför moral och sedlighet.
Han oändliggör sitt eget jag, förflygtigar det estetiskt och
metafysiskt; han lefver fullkomligt hypotetiskt och
konjunk-tiviskt. Men detta är ju i korthet, och uttryckt i några
främmande ords oklara frimurarespråk, det samma, som på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free