- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
40

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flera hundra sidor säges af och om den unge estetikern, på
hvilken det är omöjligt att anhriuga ett ärligt antingen —
eller, emedan han skuddar af sig hvarje samband med det
verkliga lifvet och föredrager att, en gåta för sig själf och
för andra, lefva sitt lif i ett slags tankeförtviflan. Om
. ironikern säges det vidare, att hans lif förlorar alt
egentligt sammanhang, all följd, och går öfver i stämning, är
idel stämningar, men att han, för att hålla sig uppe,
diktar, att det är han, som framkallar stämningarna. Sålunda
säger Johannes i »Enten-Eller»: »Det flnnes visserligen,
kära Cordelia, något kungligt i mitt väsen; men du anar
ej, hvad det är för ett rike, som jag herskar öfver. Det
är öfver stämningarnas stormar. Jag håller dem liksom
Eolus fängslade i min personlighets bärg.» Men
stämningen själf har därför ej för ironikern någon verklighet, och
sällan gifver han den luft annat än under formen af dess
motsats. Han höljer sin sorg i skämtets förnäma incognito,
hans glädje är förklädd i klagan. Estestikerns i
»Enten-Eller» stående sats är, att lifvet är en maskerad, och det är
honom därför ett outtömligt ämne till förnöjelse, att det ej
lyckats någon att få veta, hvem han är. Han räcker
smäk-tande sin hand åt en pjunkig lierdinna och är i samma
ögonblick iförd hela idyll-flepighetens drägt; han bedrager
en ärevördig pater med en broderskyss o. s. v.; och, hvad
slutligen glädje och sorg beträffar, är hans älsklingsuttryck
det, att den olvckligaste är den lyckligaste.1

Då ironikerns lif således upplöses i skiftande känslor,
blir enligt Kierkegaards framställning i disputationen
ledsnaden det enda sammanhang, som finnes inom ironikern,
ledsnaden »denna tomma evighet, denna njutningslösa
salighet, detta ytliga djup, denna hungrande öfvermättnad».1 2

1 Enten-Eller, 2:a upp]., del. 2, sidd. 112, 113, 165. Jmfr del. 1,
sid. 149.

2 Om Begrebet Ironi, sid. 303.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free