Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska förmår lefva poetiskt, som allvarligt vill det; lian
vidrör flygtigt, att om man gör ett poetiskt lif identiskt
med njutning, så går ironikern miste om den högsta art
af njutning, af den rätta sällheten, då subjektet icke
drömmer, utan eger sig själf i oändlig klarhet. Kort sagdt,
han ställer den uppgift, som just »Enten-Eller» med hela
dess plan söker lösa, den dubbla uppgiften l:o att
tillintet-göra dåvarande, tids form af frivolitet genom att anfalla
den samma just på den punkt, där den trodde sig starkast,
det_ vill säga på det estetiska området, genom att
framställa den mindre såsom osedlig än såsom opoetisk, och
2:o att försvara och upphöja det religiösa lifvet på det sätt,
som just var egnadt att behaga en tid, som förgapat sig i
»det poetiska», genom att prisa det samma icke såsom
sedligt, utan just såsom poetiskt, således att använda samma
metod, som Chateaubriand i början af detta århundrade
använde vid sitt försvar för den alt mer försvagade
katolicismen.
Det är ej för mycket sagdt, att hela den första delen
af »Enten-Eller» ligger såsom en antydan i framställningen
af »Lucinde», och hela den andra delen liksom
sammanrullad i vederläggningen af denna bok. Jag har på ett
annat ställe 1 sökt Hsa, att Kierkegaard i verkligheten högst
ofullständigt har fattat hjärtpunkten i Sehlegels bok; men
den hade tydligen träffat hans eget själslif, förskräckt honom
och därför väckt hans förtrytelse; och, ju högre han fruktad’*
att lockas af den verldsåsigt, som där tecknades, desto
mindre bemödade han sig om att fatta den med en
granskares abstrakta sympati, och desto skönare och mera
lok-kande förekom honom den uppgift vara att en gång för
alla vederlägga den samma och göra ett slut derpå. Han
hade i sin egen själ genomlefvat den och hade således de
Brandes, Hovedstrømninger, del. 2, sid. 72.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
