- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
46

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djuret, blott att djuret var så förståndigt, så fängslande,
så obeskrifligt interessant, att skönheten ej tröttnade att
höra på; ty liksom i sagan var djuret ieke något djur;
djuret var — snillet. Om ock intet annat hinder varit,
så må man tänka sig honom, för hvilken tid och frihet
varit så dyrbara, att han ryggat till baka för en examen
och för en bestämd lefnadsuppgift, genom sin förlofning
indragen i det själlösa sällskapslifvet, nödgad att lemna sin
tankeverld för att gå på en middag och höra — han, Simeon
Pelareremiten — sin och sin fästmös skål föreslås med
lefve-rop för de förlofvade.

Det lände honom nog ej till synnerlig tröst, att rikliga
tillfällen erbjödo sig till humoristiska iakttagelser, ehuru
man af »Enten-Eller» kan se, att han begagnat dem. Man
kan föreställa sig honom sittande i en eller annan
anför-vandts familj och, själf fästman, säga till sig själf:
»Liksom till skräddar-embetets lokal idel skräddare komma, så
komma hit idel fästefolk. När vi äro liär en masse, så
tror jag vi göra en trupp på tio par, reservbataillonerua
oräknade, som vid stora högtider komma till
hufvud-staden». Man tänke sig honom sitta der och, då han var
så skapad, att han alltid och allestädes måste spekulera,
karakterisera och distingera, vara inskränkt till att, i brist
på bättre material, indela de kyssar, han hör i vråarna,
när det »hela kvällen igenom höres ljud, som om någon
ginge omkring med en flugsmälla».1 Och han indelar
kyssen efter ljudet: Än är den smällande, än hvisslande, än
knallande, än dånande, än full, än ihålig, än är den som
kattun o. s. v.» 2 Löjet har, tro mig, snart gifvit plats för
vemod. Antag, att hon tyckt om dans, och man tänke sig
honom på en bal, honom, som aldrig varit barn eller
yngling. Han kunde väl säga med sin favoritskald:

1 Enten-Eller, 2:a upp]., del. 1, sid. 271.

: Samma bok. del. 1, sid. 299.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free