Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intrycket mottogs säkerligen med den bästa vilja, men det
gled af på det unga sinnet, och, då Kierkegaard uppdagade,
att »hon var utan alla religiösa förutsättningar», då var det,
som de bittra kvalen begynte för honom. Från denna stund
älskade han så, som Hernani i Victor Hugo’s stycke,
hvilken kan vänta att hvart ögonblick få höra tonerna af det
horn, som kallar honom från hans bruds sida. »Det, som
afgjorde hela steget, var ånger öfver mitt tidigare lif och
tungsinne».1
Hon var ej den, som mäktade bryta hans tungsinnes
tystnad; bon anade icke en gång, hvad som kämpade inom
honom. Han kunde ej uttala sig; men utan att tala vågade
han ej ega henne; intet annat återstod således än en
brytning, en brytning på sorgliga och förödmjukande vilkor.
För att uppfylla all rättfärdighet gick lian först till sin
liikare och frågade denne, om detta missförhållande i hans
konstitution mellan själ och kropp läte häfva sig, »så att
han måtte kunna realisera det allmänna», hvilket i
Kierke-gaards stil vill säga: gifta sig. Da läkarens svar innehöll
ett starkt tvifvel därom, var hans beslut fattadt; lian såg
sig tvungen att bryta den förbindelse, livars bestånd för
lif vet varit hans högsta önskan. J Hon hade varit och hon
1 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 425.
Om själfva lidandets beskaffenhet gifves i dagböckerna (Efterladte
Papirer, del. 2, sid. 4S2) följande vink: »Anskönt jag ingen vän är af
förtrogne, änskönt jag är absolut ovillig till att ined andra tala om mina
innersta förhållanden, anser jag doek, att jag har ansett det vara en
människas pligt att ej öfverhoppa den instans, som består i att lådfråga en
medmänniska; med vilkor att det ej blir skvallerförtroende, utan ett
allvarligt och officielt meddelande. Jag har därför frågat min läkare, huru
vida han trodde, att missförhållandet hos mig mellan det kroppsliga och
det psj kiska läte sig häfvas, sa att jag kunde realisera det allmänna. Han
betvifiade det. Jag frågade honom, huru vida han trodde, att själen vore i
stånd att genom viljekraften förändra och omdana ett sådant missförhållande,
lian betvifiade det; han ville icke en gång tillråda mig att använda min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
