- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
52

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var »lians ögons last ocli lians hjärtas begäran»; men »han
föredrog den större smärtan» att förlora oeli afsäga sig
henne framför den mindre att »med orätt» ega henne.1

Så långt är alt, om ock sorgligt, dock begripligt och
jämförelsevis enkelt. Men nu inträder det för Kierkegaards
sinne och författarebana absolut afgörande.

Han kunde ej förmå sig att gifva den verkliga
förklaringen till det skenbart ’kränkande steg, som han till.
ernade. Han trodde sig vara så högt älskad, att en så

viljekraft, om hvilken lian har den föreställning, att jag dä skulle kunna
spränga alt samman. Från den stuuden är mitt val gjordt. Detta sorgliga
missförhållande med dess åtföljande lidanden (hvilka visserligen skulle liafva
till själfmord drifvit de flesta hland dem, som ega tillräckligt at själ att
fatta kvalets hela elände) har jag betraktat såsom min påle i köttet, min
gräns, mitt kors. Jag har ansett detta vara det höga pris, hvarför Gud i
himmelen lemuat mig min själs och mitt snilles kraft, som bland samtida
söker sin like».

Redan i dagböckerna från 1843 (del. 1, sid. 438) finnas under
öfver-skriften »Plan» några ord framkastade, hvilka tydligen angå samma sak:
»Ett geni, utrustadt med alla möjliga gäfvor, med makt att beherska hela
tillvaron och att bringa människorna att följa sig, upptäcker i sitt
medvetande en liten fast punkt, en liten galenskap. Däröfver förbittras han
så, att han besluter att begå själfmord; ty denna punkt är för honom alt.
den gör honom till en tjänande ande. en människa. Denna lilla punkt är
därjämte ingenting blott oeh bart utvärtes (t. ex. att vara halt, enögd, ful
o. s. v.; slikt skulle ej förmå sysselsätta honom), utan den har äfveu eu
del själ i sig och kan därför synas böra kunna genom friheten häfvas;
därför äggar den honom».

Jag ber att få fästa uppmärksamheten pa den ofrivilliga motsägelsen
mellan uttrycket »i sitt medvetande» och uttrycket »blott och bart
utvärtes». Kierkegaard har ögonskeuligen först velat betrakta lytet sasom
fullkomligt okroppsligt, såsom en själens sjukdom allenast, men har senare
liksom omedvetet förutsatt, att det samma äfven vore at yttre natur.

Denua motsägelse, stäld till samman med alla föregående yttranden,
häntyder på det sexuella såsom det företrädesvis kroppsligt-psvkiska.
som särskildt blefve af vigt vid ett giftermål. Jinfr anteckningarna
angående Ab a il ard. Efterladte Papirer, del. 1, sidd. 325 och 444.

1 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 319.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free