- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
53

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plötslig brytning masto ådraga hans fästmö den djupaste
sorg, må hända döden.

För att hjälpa henne öfver det svåraste beslöt lian då
att ingifva henne den tron, att han ej älskade henne, att
han vore trolös, ehuru han i sitt sinne var trofast som
natron sin. 1 Det tvckes, som om han i detta ändamål
dag-ligen under ett par månader med uppsåt visat sig mot
henne ohillig och frånstötande för att fa henne att tröttna
vid honom och för att sålunda för henne förvandla smärtan
af en brytning till en befrielse. Det lyckades honom ej;
vare sig, att han ej var en sådan mästare i förställning,
som han förestälde sig, utan dåligt utförde sin själfplågande
föresats, eller att den unga flickan trots alt förblef fäst vid
honom. Då slog han upp förlofningen och bröt därmed
sitt ord, så svårt det än för hans stolthet kändes.1

Förgäfves förklarade den unga flickan, att det skulle
blifva hennes död, lade, såsom Kierkegaard uttrycker sig,
»ett mord på hans samvete», förgäfves »upprepade en
be-kymrad far den högtidliga försäkringen, att det skulle blifva
flickans död»; han måste upplösa förbindelsen.3 Han måste
för henne stå såsom en bedragare, så häftigt han än
önskade kunna säga henne, att trolösheten och hårdheten vore
endast kärleksfull omsorg.4

Mer iln en gång steg i hans själ den tanke upp, att
vända till haka till henne, försäkra henne om och förklara
henne sin obrutna trohet, och att sedan taga lifvet af sig;
ty lefva med henne »i den lugna och’ förtröstande betydelse,
som detta ord eger», det kände han, han ej förmådde.5 —

’ Efterladte Papirer, del. 1, sid. 201.

2 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 292.

3 Efterladte Papirer, del. 2, sid. 431. Jmfr Stadier paa Livets Yei,
2:a uppl., sidd. 230, 306.

4 Efterladte Papirer, del. 1, sidd. 205, 427.

Efterladte Papirer, del. 1, sidd. 290, 291.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free